Hur viktig är antagonisten i en berättelse egentligen? Det enkla svaret är att antagonisten (skurken) är mycket viktigare än protagonisten (hjälten). Åtminstone enligt mitt sätt att se saken. Här förklarar jag varför.

Givetvis är det superviktigt att ha en intressant huvudperson, som har sina utmaningar och som utvecklas under berättelsens gång. Huvudpersonen / hjälten måste vara tredimensionell och trovärdig, och helst inte för perfekt. Men hur intressant och väluppbyggd hjälte du än har i en berättelse så kommer hjälten falla platt om du inte har en skurk som är ännu mer intressant.

Antagonisten definierar protagonisten är en gammal sanning i klassisk dramaturgi – och det håller än. Ju värre, smartare, ondare, trovärdigare skurk – desto bättre blir hjälten. Det här är något som de flesta berättelser som haft framgång lyckas bra med. Ibland är det enklare att se i filmvärlden.

Ta Darth Vader som exempel. Luke Skywalker hade absolut inte varit lika intressant som hjälte om han inte haft emot sig den ondaste av de onda. Samma sak med Hannibal Lecter och Clarice Starling. Eller för all del Mike Myers och Laurie Strode.

För att lyckas med en trovärdig skurk så får man inte gå i fällan att bara göra skurken ond. Skurken måste själv tro på sin agenda. En psykopat kanske vet om att han eller hon är väldigt elak, men rättfärdigar sitt beteende på sitt eget skruvade sätt. I skurkens värld är det skurken som är hjälten, det är ju alla andra som är onda.

Det finns också gott om exempel på där mediokra eller rentav mesiga antagonister sänker hela berättelsen. Nu ska jag inte hänga ut någon annan författare, men du som läser mycket böcker kommer upptäcka det här nu när du ser relationen mellan skurken och hjälten på ett nytt sätt.

Ett sätt att hitta den där tvivelaktiga skurken är just om skurken inte är konsekvent eller rentav tvivlar på sig själv. Det är en sak att ha en bandit som tvivlar på sina handlingar, men han eller hon får inte gå emot sina egna premisser. Exempelvis, kolla på Jokern i Batman och särskilt Nolans Dark Knight-trilogi. Han är en tvättäkta psykopat och det är lite som med Gaddafi – man vet aldrig vad som ska hända. Allt är på spelplanen. Om Jokern helt plötsligt hade börjat få moral och inte ta livet av folk på löpande band då hade både han och Batman tappat ordentligt.

Hoppas du hade nytta av den här artikeln. Gillar du den och inte vill missa kommande – skriv upp dig på mitt nyhetsbrev. Utskick varje fredag.