Min senaste bok – Skogsmannen – som jag precis nyligen skrev kontrakt på, är min tionde bok. Det har tagit ett tag att komma så här långt, men det har varit en fantastisk resa och den är långtifrån slut här. Jag håller till exempel just nu på att skriva klart uppföljaren till Monster och jag håller redan på att planera ännu en bok.

Under den här fantastiska resan har jag förstås lärt mig mycket. Inte minst om hur det fungerar i bokvärlden. Jag tänkte därför dela med mig lite om vad jag lärt mig och även dela lite tankar.

Till att börja med så var en av de första sakerna jag lärde mig att författandet är ett hantverk. Det är ingen magi (om man inte bortser från vissa små detaljer), det handlar helt enkelt om att lära sig hantverket och sedan jobba hårt.

Jag ser ofta kommentarer på sociala medier där aspirerande författare blir besvikna över sin första refusering. Där och då avgörs om de kommer att lyckas i framtiden. Den som ger upp är den som aldrig blir utgiven. Det finns något att lära av varje refusering och den som fortsätter kämpa kommer att bli utgiven förr eller senare.

En annan sak jag lärt mig är att man blir aldrig fullärd. Det har jag visserligen alltid tänkt i livet i övrigt, det finns alltid någonting nytt att lära. Med skrivandet är det definitivt så. Jag har bland annat lärt mig, relativt nyligen, att många läsare faktiskt vill läsa mycket mer om vardagssituationer än vad jag vanligtvis har med i mina berättelser.

Sedan är det faktiskt allt som händer efter att ett manus har blivit antaget som har lärt mig mest. Processen efter att redaktören tar vid innehåller alltid något nytt att lära. En enkel sak som jag visserligen visste, men som jag slarvade med, var att använda ordet ”vart” när jag egentligen skulle använda ”var”. Det är troligen på grund av att jag, som så många andra, säger ”vart ska vi” när det språkligt är ”var ska vi” som är korrekt när vi frågar efter vilken plats vi ska till.

En annan lärdom handlar om att läsarna köper inte en bok, de köper en upplevelse och framför allt köper de ett varumärke. Du som författare är ditt varumärke. Det gäller att andas och leva som sitt varumärke vad man än gör, inte minst när man är ute på alla marknader och mässor.

Dessutom är det ingenting som händer av sig självt. Förlaget kommer jobba för att sälja din bok, men du måste göra din del. Vara ute, synas, vara den bästa ambassadören för dig och ditt förlag, och hela tiden jobba långsiktigt.

Jag har också sett bland andra författare hur man absolut inte ska göra. Du må vara oense med ditt förlag, men det är en diskussion du tar med förlaget, inte bland allmänheten. Om du sänker ditt förlag offentligt så sänker du faktiskt din egen försäljning. Förlag består av människor och de begår misstag, så försök lösa era tvister mellan er alternativt i domstol. Inte på sociala medier. Sänker du ditt förlag offentligt så finns risken att inget förlag vill ha med dig att göra.

Till sist – och det kanske är den viktigaste lärdomen av dem alla – se till att ha kul. Tycker du inte att det är roligt att skriva böcker, att träffa dina läsare och att jobba långsiktigt… ja, då kanske det inte är något för dig. Det ska vara roligt att skriva och även om jag inte hör änglasång och trumpeter hela tiden när jag skriver så har jag förbannat roligt.

Gillade du inlägget? Missa inte kommande – skriv upp dig på mitt nyhetsbrev nu – och missa inte att du får en rabattkod som du kan använda om du vill köpa mina böcker signerade.