Arbetet med Skogsmannen går framåt. Jag har precis gått igenom sättningen och det betyder att det börjar närma sig tryck. Skogsmannen är helt klart en berättelse som jag ser fram emot att få se i tryckt format.

När jag började arbeta fram ett synopsis för den här berättelsen så hade jag en klar och tydlig idé om att återbesöka Angered, där jag växte upp. Skogsmannen börjar redan 1986, med att en pojke försvinner spårlöst. Han bor mitt i Angered Centrum, på samma gård som jag bodde.

Det i sig var en spännande resa att göra. Jag fick vandra runt i mina minnen för att fånga tidsandan, och tror jag lyckades väldigt bra. Att växa upp som barn på sjuttio- och åttiotalet var fantastiskt på många sätt och jag har väldigt varma minnen av Angered.

Tyvärr har stadsdelen fått ett allt sämre rykte under åren, och i en del fall är det oförtjänt, men i många fall stämmer ryktena. Angered var på den tiden då jag växte upp där en stadsdel med framtidstro och det fanns väldigt många fördelar med att bo där.

Bland annat fanns det alltid någon att leka med. Vi var många barn som bodde i det som vi kallade gårdar, där två flervåningshus låg i kvadrat tillsammans med två rader med radhus. Varje gård hade en färg och jag bodde i en av de två som var röda. Det var en fantastisk miljö och framför allt kändes den alltid trygg.

I Skogsmannen får du i prologen följa med till en av de röda gårdarna på åttiotalet, uppleva hur det var och sedan börjar resan för att lösa försvinnandet…

Missa inga uppdateringar om Skogsmannen och andra böcker – prenumerera på mitt nyhetsbrev: