Det här är en gästblogg från Sanne Åberg. Åberg bor vid en grusväg på landsbygden i sydligaste Skåne där gladorna flyger. På arbetstid ägnar hon sig bland annat åt att göra svåra texter begripliga. I sina böcker om landet Elsinorien väver hon in egna tunga livserfarenheter i berättelser placerade i en fantasyvärld. Naturen spelar också en viktig roll i hennes böcker.
I grunden handlar fantasy om möjligheten att själv skruva på reglerna och bestämma vad som gäller. Med detta öppnas mängder med möjligheter. Här tänker jag lyfta två.
Den ena kan vi kalla den estetiska. Den värld vi lever i har stundtals en ganska begränsande estetik. Du förväntas exempelvis klä dig i “moderna” kläder, anpassade till 2020-talet. Gör du inte det sticker du genast ut. Om du föredrar sidenklänningar med vida kjolar, långa yllemantlar eller riddarrustningar så kan det vara smidigt att hitta på en värld där detta är helt naturliga inslag – och kanske skriva en bok om den här världen (och har du tur kanske det även finns någon som vill läsa). Vill du kan du också befolka din värld med snälla små drakar eller onda trollkarlar. Eller så vill du hellre skapa en värld där männen klär sig i pehå, som i boken Egalias döttrar (även om de flesta nog inte skulle kalla just den boken för fantasy).
Det leder oss vidare till den andra möjligheten, nämligen att skruva på helt andra förutsättningar i den påhittade världen. Hur lever man i din påhittade fantasivärld? Är det prinsarna som besegrar drakar och gifter sig med prinsessor? Är prinsarna i så fall nöjda med det, eller stör de sig på att det är så? Eller är det prinsessorna som räddar prinsarna? Är drakarna onda eller goda?
Hur är samhället uppbyggt, vem är det egentligen som styr? Vilka gudar tror man på och varför? Vilka naturlagar gäller? Finns det magi, och hur ser människorna i så fall på den, är den lika naturlig för dem som gravitationen är för oss? Är det ens människor berättelsen handlar om, eller är det kanske tvåhövdade kaniner?
Grunden för fantasy är att förutsättningarna mer eller mindre skiljer sig från “den riktiga världen”. Och den möjligheten kan man som författare använda på en mängd olika sätt. Den kan ge ett mobbat barn i en Stockholmsförort nya möjligheter att ge igen på sina plågoandar. Den kan genom exempel från en uppdiktad värld rikta kritik mot hur vi byggt vårt samhälle eller visa hur det kunde se ut istället. Och den kan genom ögonen på en prinsessa på en planet långt borta beskriva känslor av utanförskap och psykisk ohälsa.
En del människor har fått för sig att fantasy inte är för vuxna. Jag håller förstås inte med. Jag anser att vi vuxna har minst lika stort behov av att besöka påhittade världar för att påminnas om att saker skulle kunna vara annorlunda.
