Jag fångade nyligen upp en diskussion på sociala medier om man kan, ska eller bör skriva i första person eller tredje person. Själv har jag uteslutande alltid skrivit i tredje person, av lite olika anledningar. En av de främsta anledningarna är att jag själv vill inte läsa böcker i jag-form (med några få undantag), vilket beror på ytterligare några anledningar.
Till att börja med gillar jag inte att läsa berättelser i jag-form eftersom de från start (med några få undantag) etablerar att huvudpersonen överlever. Hur skulle berättandet annars ha gått till? Dessutom tycker jag det blir väldigt ensidigt, allt går genom en enda persons upplevelse.
Skriver man som jag i tredje person så kan man byta mellan olika personers perspektiv – dock aldrig när man är i en och samma POV (Point of View). Det är ett kardinalfel som faktiskt många bryter mot, och det blir enligt mitt enkla förmenande fel. Vi kan som människor aldrig veta vad någon annan upplever eller ser, vi kan bara uppfatta det genom det som andra människor berättar att de upplevt.
I flera av mina berättelser har jag bara använt en enda persons perspektiv, om än i tredje person. Då kan det bli lite enformigt, men samtidigt har jag i tredje person möjlighet att objektivt beskriva omgivningarna, även om det är underförstått att det är ur en persons POV.
Möjligheten att växla mellan olika personers perspektiv gör dock att berättelsen blir ännu mer levande och det går att öka spänningen rejält om en person kan uppleva något, men inte en annan ännu känner till.
Första person har visserligen en fördel som tredje person inte har, eller som åtminstone är väldigt svårt att uppnå. Första person kommer mycket närmare den person som berättar. Allt upplevs ur ett väldigt intimt perspektiv, och det har sina fördelar.
Jag ska villigt erkänna att det finns böcker som berättas ur jag-perspektiv och som är några av de bästa böckerna jag läst. Stephen Kings Benrangel är en av dem, och den fungerade väldigt väl. Men generellt sett tycker jag inte att jag-formen fungerar särskilt bra och den blir väldigt begränsande.
Skriver du berättelser så är det en väldigt intressant övning att skriva om en kortare berättelse du skrivit, från första person till tredje person, eller tvärtom, och se om den blir bättre eller sämre. Det är garanterat något du kommer lära dig en hel del på.
Vad tycker du? Föredrar du att skriva eller läsa i första eller tredje person?
Gillade du inlägget? Missa inte kommande – skriv upp dig på mitt nyhetsbrev med utskick en gång i veckan: