Att prokrastinera är mänskligt. Vi skjuter gärna upp jobbiga uppgifter, tråkiga uppgifter, sådant som känns svårt till senare.

Författare är experter på att prokrastinera. Vi skjuter gärna upp skrivandet till så nära deadline som det bara är möjligt. Eller så väntar vi på den gudomliga inspirationen. Åtminstone fram till dess att vi inser att inspiration är något som händer väldigt sällan och det som verkligen behövs är transpiration.

Idag finns det dessutom så mycket annat som lockar. Senaste avsnittet av Mandalorian, slösurfa på Youtube, spela ett VR-spel och dagdrömma. Vi gör gärna det som är lätt, som inte kräver särskilt mycket ansträngning. Bara för att kunna skjuta lite till på det som måste göras.

Varför är det då så lätt att prokrastinera?

Många gånger handlar det om att hjärnan verkar förstora upp konsekvenserna av att sätta sig ner och ta tag i det där som måste göras. Eller bör göras, för trots allt är det ingen som tvingar oss att skriva spännande berättelser. Vi kunde lika gärna tvätta bilen eller plantera potatis. Ändå vill vi skriva och trots allt prokrastinerar vi regelbundet.

Jag tror att anledningen till att många författare har lätt för att skjuta upp skrivandet är att vi är rädda för att det inte ska bli tillräckligt bra. Jag kom över det där för länge sedan och insåg att när jag väl skriver så skriver jag så bra jag kan. Det är redigerandet som får avgöra vad jag har missat.

Likväl kan jag fortfarande ha dagar då jag skjuter på skrivandet till det sista jag gör. Allt på bekostnad av sömn. Men jag håller fast vid mina dagliga mål att skriva minst 1000 ord. Då tar det runt tre månader att bli klar med en bok.

Hur gör du? Har du lätt för att prokrastinera, oavsett vad det gäller?