Alla gör vi misstag och genom att lära sig av sina misstag kan vi bli bättre. Det finns naturligtvis många misstag vi författare kan göra, men ett av dem tror jag väldigt många har gjort. Jag lärde mig det här relativt tidigt i mitt berättande och tänkte dela med mig av några insikter.

När jag skrev berättelser gjorde jag det från början av ren passion. Jag ville berätta någonting som jag tyckte var värt att prata om och jag har alltid varit välsignad med att ha många idéer.

Så jag satte mig och skrev ner mina berättelser. I allra första början skrev jag bara, utan någon plan, men lärde mig snart att jag skriver bättre berättelser om jag har ett synopsis. Helst ett väldigt omfattande synopsis.

Likväl gjorde jag det här misstaget som jag tror många författare gör. Du kanske noterade någonting i inledningen som sticker ut. Jag pratar om att jag skrev vad jag ville skriva om.

Men hur är det med läsaren?

Är det inte viktigare att tänka på vad läsaren vill läsa? Både ja och nej. Man kan alltid skriva berättelser som utgår 100% från vad man själv vill skriva om. Betyder det att någon kommer läsa berättelsen? Nej, inte per automatik.

Det är därför det är så viktigt att fundera på sin målgrupp. Vem vänder sig berättelsen till? Det här blev som mest tydligt för mig när jag skrev Svart Kod-trilogin. Den har en tydlig målgrupp: Människor som arbetar med IT och tycker internationella thrillers är det bästa de vet. Samtidigt har den faktiskt flera målgrupper; människor som gillar dystopier och människor som tror att tekniken kan förgöra oss.

Eftersom jag hade de här målgrupperna tydligt i mitt sinne när jag skrev första delen Svart Kod så blev det väldigt mycket enklare att berätta. Så har det varit med alla mina böcker som kom efter Svart Kod. Det hjälper verkligen att tänka på målgruppen när jag berättar.

Då blir det nästan som att sitta vid lägerelden och berätta för några människor som sitter där med mig. Det blir också lite mer genuint på något sätt.

Framför allt tror jag att målgruppen märker det här. De känner verkligen att ”det här är en berättelse för mig”.

Lustigt nog har det visat sig att Svart Kod fungerar för fler målgrupper, och det är lite extra kul. Många som säger att de oftast bara läser deckare har haft väldigt stor behållning av böckerna. Även de som aldrig läser några böcker säger samma sak, det är en annorlunda berättelse som ger stor behållning.

Hur tänker du vad det gäller att skriva för en viss målgrupp? Är det något du gör eller har reflekterat över?