Jag har skrivit fjorton böcker som jag har kontrakt på, med fyra olika förlag. Anledningen till att det är olika förlag är en helt annan historia som jag kan förklara en annan gång, men trots att det är flera olika serier och inte samma förlag så återkommer mina karaktärer.

Men de återkommer inte bara i samma serie, utan även i varandras serier – och på så sätt bygger jag ett litterärt universum.

Det gör att du som läsare kommer att känna igen flera karaktärer när du läser eller lyssnar på fler av mina böcker, och det i sig skapar en känsla av att berättelserna är lite större än vad man först tror.

Jag inspirerades av Stephen King till att göra så här och jag tycker det fungerar väldigt väl. Jag använder dessutom några ganska enkla grepp och tänkte förklara (på ett ungefär) hur jag har lyckats med det här.

Mikael Stål var först ut

Centralt i mina berättelser är att de har någon form av polis i huvudrollen. Antingen en aktiv polis eller en före detta polis (som Johan Sundin i kommande Taggtrådsflickan).

Mikael Stål var min första polis. Han är inte den traditionelle deckaren, han är inte vare sig nedsupen eller deprimerad. Istället är han som en modern riddare, gör aldrig fel och rättar sina kollegor. I första boken där han är med kommer han dock att ställas inför en situation där han faktiskt måste göra fel.

Stål återkommer sedan i flera av böckerna. Ibland i sällskap av Cornelia Ängelmark, en bitter polis som dessutom verkar ha tourettes när hon säger precis vad hon tänker. Hon dyker även upp på egen hand – som i serien om De röda grevarna där hon till och med har en huvudroll.

John Romeo används sparsamt

Min andra polis, den nedsupne John Romeo, som också har en övernaturlig förmåga att kunna uppfatta energier – något som i sig inte har gjort det lättare att hålla sig nyker – har jag använt mer sparsamt. Dels för att berättelserna om honom inte är realistiska på samma sätt som alla andra av mina böcker.

Dock dyker han upp, men bara i periferin.

Annat är det med David Berg, polisen som i De försvunna råkar ut för en olycka. Han refererar jag till fler gånger än med John Romeo, men han kommer inte riktigt in i handlingen.

Lovisa Karlsdotter kommer tillbaka

Lovisa Karlsdotter däremot har inte återkommit ännu i mina berättelser, men hon kommer att återvända. Inte minst genom uppföljaren till Skogsmannen, men också i ett sidospår (som jag inte kan berätta om ännu).

Hon har dessutom en mentor i Valter Sundin, en pensionerad kommissarie som dessutom är släkt med Johan Sundin – huvudpersonen i min nya serie (som inleds med Taggtrådsflickan).

Det är förstås tur att jag har så många karaktärer att hålla mig sällskap med när jag skriver. Det gör dem faktiskt lite mer levande att de återkommer i flera böcker.

På bilden ovan syns Jennifer, från min kommande bok Glaslycka. Även i Glaslycka skymtar några av mina andra karaktärer förbi. Vilka får du veta när du läser boken.

Gillar du tanken på ett litterärt universum?