Jag trivs väldigt bra ute i naturen, särskilt i de djupa skogarna. Jag tror alla människor mår bra av att vistas i naturen, särskilt i riktig vildmark där det dessutom blir tyst på riktigt.
I vår moderna värld där vi uppslukas och omfattas av ett ständigt brus mår våra hjärnor aldrig riktigt bra. En anledning till det är att riktig tystnad är så svårt att hitta. Där jag just nu sitter och skriver det här hör jag fläktar, jag hör susande från trafik, jag hör folk prata inte långt borta och någon bankade precis på något.
Nu är jag inte hemma, men även hemma är det sällan helt tyst – åtminstone inte på samma sätt som långt ute i skogen. Skogen är inte alltid tyst förstås, det är fåglar, prasslande löv i vinden och det kan vara ljudet av vattendrag. Skillnaden är bara att alla de ljuden är naturliga och sinnet störs inte av de ljuden på samma sätt.
Samtidigt kan skogen verkligen vara riktigt tyst. Ibland händer det för att ett rovdjur smyger genom skogen och då tystnar alla andra (bytes)djur. Ibland händer det för att det blir vindstilla, kanske precis innan ett oväder ska dra igång.
Den här stillheten och tystnaden som bara naturen kan bjuda på är någonting jag längtar efter när jag inte är där ute i skogen. Naturen är vacker, fylld av fantastiska dofter och i naturen är det lättare att hitta sinnesfrid såväl som vila från all stress och alla krav.
Jag tror tyvärr den moderna människan kommer längre från naturen, även om det finns en del människor som insett att de också mår som bäst i naturens stillsamma omfamning. Det är något uråldrigt inom oss som talar om att i skogen, vid havet, vid en sjö eller i bergen så hör vi hemma. Det är där vi har vårt ursprung, inte med nackarna böjda över en bit kiselkretsar och glas.
Än mindre inne på ett kontor, där livslusta och kreativitet lätt kvävs av press, stress och gnäll eller skäll.
Vår moderna IT-baserade och AI-baserade värld blir allt mer krävande. Just därför skrev jag Skogsmannen, som är en berättelse som är en rak motsats till Svart Kod-trilogin och trilogin om De röda grevarna.
Jag skrev Skogsmannen med lite naturromantik som grund, men framför allt skrev jag berättelsen för att jag själv älskar att vara ute i skogen. Jag tror fler behöver följa den där grundläggande längtan om att faktiskt gå ut i naturen, njuta och bara vara.
