Du har säkert hört det förr – uttrycket Kill your darlings är ett av de vanligaste råden till alla som vill skriva en bok. Men vad betyder det egentligen? Dessutom, varför är det här så viktigt att det faktiskt är något som kan rädda din berättelse?

Låt oss börja med att definiera vad en ”darling” är. I grund och botten är det en scen, eller ibland rentav enstaka meningar eller stycken, som är någonting du personliga är förälskad i. Du älskar den där passagen eller scenen. Det kan vara någonting du kommit på som du tycker verkligen visar hur smart du är, hur duktig du är och hur bra du faktiskt skriver.

Problemet är bara att risken är rätt stor att det bara är du som tycker det. Det finns några kännetecken på de här älsklingarna. Till att börja med är en darling en text som känns helig. Du vill verkligen inte ändra den, trots att någonting pockar på uppmärksamhet. Troligen minskade tempot när du läste din egen text och du stannar upp.

Här kan du provtesta din darling mot någon annan. Om den som får lov att läsa hör änglasång och trumpeter, ja då kanske det faktiskt var en så bra scen som du trodde. Om du inte ens får ett ögonbryn att höjas, ja då kanske det är en darling du behöver ta död på.

I grund och botten är ingen del av din text helig. Det finns ingen text på jorden som är så helig att den inte kan få falla offer för den stora överstrykningspennan. Jag gjorde några misstag i början av min karriär där jag hade en hel del darlings och jag var väldigt övertydlig. Med lite hjälp av en skoningslös redaktör och dessutom ännu mer hjälp av min kära mentor Diane lärde jag mig att allt kan slaktas. Alla ord bör nagelfaras och det viktigaste av allt:

Varje ord i din berättelse måste bidra till berättelsen.

Är det onödigt? Ut med det. Fram med motorsågen om det behövs. Jag garanterar att om du tar död på åtminstone några av dina darlings så kommer du få en text som flyter mycket bättre och mycket lättare. Jag hade förr i världen en del utmaningar med att inte beskriva rum för mycket. Som gammal rollspelare var det självklart för mig. Jag ville ju att läsaren skulle se scenen lika bra som jag.

Sedan lärde jag mig att läsaren ser scenen ännu bättre om jag INTE beskriver den i detalj. Några få detaljer och BOOM – hela upplevelser tar fart och vi är på väg mot stjärnorna. Många av mina darlings var långa rumsbeskrivningar – visserligen målande – men jag tog ifrån läsaren sin fantasi. Hjärnan fyller i och det är det som gör en berättelse så personlig. Alla som läser får en egen upplevelse.

Har du några darlings du tagit död på? Dela gärna med dig.