Det här med att vara en skrivande person, hur mycket glädje finns det inte i det? Det är som terapi och som ett utvecklande av fantasin på en gång. När du skriver finns inga gränser – bara de som du sätter upp för dig själv.

Vi har turen att vara ett par som skriver ihop. Vi träffades på en skrivarlinje på Tollare folkhögskola för en herrans massa år sedan. Närmare 38 år sedan. Sedan dess har vi flyttat ut på landet, utbildat oss till olika saker och fått en massa barn. Och barnbarn. Så under en ganska lång tid så blev det inte så mycket mer skrivet än rapporter på jobbet, veckobrev till personalen och kommunikation ut till allmänheten. Fint så men inte så lustfyllt, kanske.

2020 hade vi planerat in en lång ledighet, två månader, och vi skulle bo i vårt hus på El Hierro som vi hade köpt tre år tidigare. Nu skulle det hända! Eller vänta – vad skulle hända? Vi som alltid hade levt nära många människor skulle nu bara vara vi. Pratet skulle finnas där, men skulle det räcka? Efter några veckor så föreslog Sofi att vi skulle ha ett skrivprojekt ihop. Hon hade redan skapat en blogg där hon ville presentera allt de upplevde på denna fantastiska lilla ö som ingen av de visste fanns innan de hittade huset här. Huset vid världens ände. Sagt och gjort, ett gemensamt skrivprojekt skapades. Vi byggde karaktärer, vi kände efter vilka vi ville företräda i den skrivande världen och vi började.

Efter varje skrivpass hade vi högtidsstunder där vi läste högt för varandra. Det var en fröjd att få bygga en historia som hängde ihop tillsammans, efter varje lässtund lämnades vi båda med frågor som:

Va? Så hade jag inte tänkt mig? Men vad hände här?

Det är det som är så roligt. Att ingen av oss kan veta vad som ska hända, båda har fria tyglar att styra historien åt det håll som karaktärerna vill. Och de vill mycket. Från början hade vi tänkt tre böcker i serien, nu har vi även stoff till fyra. Kanske fem. Vi vet ärligt inte när det här ska sluta, för brist på idéer är det inte. Vi plockar in erfarenheter, rädslor och stjärnstoff från våra liv, vi skriver ner allt vi ser och vi försöker få in aktuella händelser. Och det händer ju saker i världen hela tiden!

Det har varit ett sätt att få med sig stämningen på El Hierro hem till Sverige, att få skriva om alla fantastiska platser här på ön, om vänligheten hos människorna och kunna sluta sina ögon och njuta av miljön. Känna lukterna, höra ljuden och låta den ljumna vinden smeka över kroppen.

Böckerna handlar om människor som kommer i varandras väg. En del utvecklar nära vänskapsrelationer, andra kärleksrelationer. Det handlar om att livet kan ta oväntade vändningar om man bara släpper taget och vågar. Vi har många karaktärer i våra böcker och vi tror att det är därför berättelsen bara fortsätter och fortsätter. Alla har ju rätt till att utvecklas på sitt sätt.

I denna stund ligger vårt andra manus och skvalpar hos en massa förlag och vi väntar med spänning. Ska någon nappa? Samtidigt skriver vi för fullt på manus nummer tre.

Vår första bok som just heter ”Huset vid världens ände” har många fina betyg på streamingsajterna. I dagarna får vi väl också veta om den har sålt något i pappersform.

Men vi skriver inte för att få en massa pengar. Vi skriver av lust och blir så glada varje gång vi får respons från läsare. Människor som vi inte känner, eller som vi känner, som blir inspirerade och som vill besöka vår fina, enkla lilla jordnöt till ö här mitt i Atlanten. Som med spänning väntar på hur det går för våra karaktärer, som ivrigt frågar när nästa bok kommer. Det är belöningen. Det är för er vi skriver.

Boken ”Huset vid världens ände” finns som ljudbok på alla streamingsajter. Det är fantastiska Sofia Berntson som läser. Den finns också att beställa hos alla näthandlare. Följ oss gärna på Instagram @sofi_och_tomas_bokprojekt eller läs bloggen om denna fantastiska ö på elhierrohusispanien.com