Idag gästas bloggen av Marie Albertsson, som skriver om sin nya bok Alla känslor mellan oss.
Den fiktiva historien började i min verkliga källare. I gamla lådor fulla av minnen fann jag breven. Skrivna för längesedan av tonåringar. På tonåringars vis fyllda med livslust, leda, rastlöshet och förälskelser. Dikter och ritade blommor och hjärtan i hörnen.
Det känns avlägset. Det är avlägset, men när jag var tonåring, innan någon visste vad sociala medier var, hade jag brevvänner. Ett tag ganska många brevvänner. Några av dem brevväxlade jag med i många år. Bara en av dem träffade jag i verkliga livet. Om än bara en gång. Men de kändes ändå som nära vänner och vi visste nog mer om varandra än de kompisar vi hade IRL.
Brevvännen jag träffade hette Sara. Och det var när jag läste hennes gamla brev, skrivna i en annan tid, men med tonåringens eviga iver och känslosamhet, som den fiktiva historien fick näring. Jag ville skriva om unga tjejer. Unga tjejer som blir utsatta för våld.
Sara finns inte mer. Hon dog redan i tonåren, då vi fortfarande skrev brev till varandra. Hon blev mördad.
Jag har tänkt mycket på henne genom alla år som förflutit. Jag har tänkt på allt jag har fått vara med om och inte hon. Ibland har jag tänkt att det lika gärna kunde varit jag som dog och hon som fått leva. Jag har tänkt på hur orättvist livet är och hur fel eller rätt möten i livet kan avgöra allt.
Min nya bok Alla känslor mellan oss handlar inte om mig och Sara. Den handlar om Saga och Felicia. Deras liv och öden är helt fiktiva.
Saga är 16 år och i boken får läsaren följa hennes första år på gymnasiet. Ett år då hennes bästa kompis flyttar till en annan stad, hennes mamma flyttar ihop med sin nya man, världen drabbas av en pandemi och Saga träffar sin första riktiga pojkvän, Jim.
Felicia börjar sitt sista år på gymnasiet, men kämpar också med att hon vill lämna sin våldsamma pojkvän.
Alla känslor mellan oss handlar om två unga tjejer. Den handlar om våld i nära relationer och om vänskap.
Boken är skriven för och om ungdomar/unga vuxna. Men självklart kan den läsas av lite äldre vuxna och alla som varit unga.
Jag har tillägnat boken till Sara som aldrig fick bli vuxen, men jag har skrivit den för dagens ungdomar och unga vuxna. Och jag hoppas att jag på något sätt lyckats skildra en del av alla känslor ungdomen innebär och något om mekanismen bakom våldet.
/ Marie Albertsson
Här kan du läsa mer om boken och beställa den direkt från förlaget:
