Sverige satsar fyra miljarder på att rusta upp Försvarsmaktens förmåga vad det gäller drönare. Bland annat ska patrullrobotar användas, och de ska alltid övervakas av en människa.
Visst, så kanske det är idag, men knappast imorgon. Alla länder med en utvecklad militär kommer att satsa hårt på drönare. Vikten av att kunna använda drönare både till anfall och försvar har kriget i Ukraina visat.
Har du läst trilogin om den svarta koden så vet du varför jag tycker att den här utvecklingen är skrämmande. Inte bara för att en maskin kan få lov att ta livet av människor autonomt (det har redan hänt, och inte i Ukraina utan i Libyen) utan för att det enda sättet att kunna kontrollera stora svärmar med drönare är att använda sig av AI.
Vi pratar nämligen inga små mängder drönare. Totalt, av alla olika sorters drönare som användes, pratar vi om miljontals drönare. De kontrolleras av tusentals människor idag, men människor har sina begränsningar.
Samtidigt som riskerna är enorma när vi låter maskiner kontrollera mördarmaskiner så går utvecklingen snabbt framåt. Drönarna blir kraftfullare, når längre, blir bättre på att själva undvika att bli utslagna och de kan även bli mindre – och tystare.
I takt med att allt mer AI används kommer vi se drönare som helt utan mänsklig inblandning kan anfalla och klara sig bakom fiendens linjer utan att vara styrda av människor. Genom att kommunicera med varandra ser alla drönare vad de andra ”ser” och de kan navigera utan kontakt med satelliter eller hemmabasen.
Det är illa nog att människor krigar mot människor och än så länge kontrollerar vi tekniken. Men vad händer när en AI blir självmedveten? Eller när den bestämmer sig för att mänskligheten är ett hot?
I båda mina trilogier som handlar om hotet från AI får du en hel del svar på ovanstående frågor. Fast det är ingen munter historia.
Trilogin om den svarta koden:
Svart Kod – Svart Storm – Svart Värld
