Att skriva eller inte skriva – det är den stora frågan. Jag tror varje etablerad författare ställer sig frågan, precis på samma sätt som icke etablerade författare funderar över om det är värt allt arbete. Trots allt är det enormt mycket jobb med att skriva en bok.

För en etablerad författare handlar det givetvis om huruvida böckerna drar in några pengar. Får man in tillräckligt mycket så kan det vara värt att skriva böcker bara för det, men jag tror inte det är svaret på varför vi alla fortsätter skriva.

Vi skriver för att vi måste. Inte för att bli berömda, tjäna miljoner (det gör bara några få), eller för att synas på bokmässor. Delar av anledningen till att vi skriver kan vara allt det där, men i botten finns ett grundläggande behov av att berätta någonting.

Just den drivkraften tror jag många människor har. Vi har suttit runt lägereldarna och berättat historier i betydligt längre tid än vad vi inte har gjort det, men behovet av att berätta tog inte slut för att vi lämnade lägerelden.

Innan boktryckarkonsten var det muntliga berättandet det huvudsakliga sättet att få kunskap. Kunskap som överförs muntligt blir dessutom tråkig om man inte kryddar kunskapen med någonting mer. Någonting spännande, någonting mysigt eller någonting sorgligt.

Berättarkonsten är förstås mer än att bara skriva böcker. Berättelser gör sig lika bra i filmer eller TV-serier, serietidningar eller för all del datorspel. Gemensamt för alla dessa former är att de faktiskt har ett manus. Utan manus blir det ingen vidare historia, även om den skulle kunna fungera.

För min del är det egentligen inget val att sluta skriva. Jag kommer skriva så länge jag kan och jag har många fler historier som vill komma ut. Just nu skriver jag på uppföljaren till Skogsmannen och hoppas vara klar med manuset i februari. Därefter har jag en spökhistoria att skriva – och den längtar jag efter att komma igång med. Den kommer bli lite i samma stil som De försvunna, men längre och med en hel del med skräckinslag…

Vad tycker du om att skriva?