Jag har alltid fantiserat mycket. Mina allra tidigaste fantasier handlade om att vara astronaut. Jag är född 1973, ett år efter den sista månlandningen ägde rum. Det var en gyllene tidsålder där framtidsdrömmarna avlöste varandra.
Jag hade också förmånen att bo nära djupa skogar, i Vättlefjälls utkant. Där i skogen upplevde jag och mina kompisar alla möjliga äventyr. Vi byggde faktiskt en flotte och seglade på Lärjeån, efter att ha sett Huckleberry Finn och hans vänner på TV.
Vi spelade också mycket rollspel, framför allt Drakar och Demoner, och jag läste allt inom fantasy jag kunde komma över. Tolkien, Lewis, Donaldson, Eddings och givetvis Ursula K. Le Guin. Någonstans i mitten av åttiotalet började jag själv skriva berättelser.
Det började med fantasy. Jag ville skriva samma sorts historier som jag älskade att läsa. Men det stannade inte där, jag upptäckte King och Koontz och deras övernaturliga världar. Plötsligt var skräck min favoritgenre och jag skrev mängder av noveller. En del av dem blev publicerade i några av de tidskrifter som på den tiden tog in noveller. En och annan hamnade i en antologi.
Under tiden jag drömde om att bli författare hade jag också planer på att bli antingen lärare eller psykolog. Jag gick samhällsvetenskaplig linje, som det hette på den tiden, och siktade på att studera vidare.
Samtidigt hade jag alltid gillat datorer och på nittiotalet när jag gick ut gymnasiet hade det börjat hända mycket med den bransch som skulle komma att kallas för IT-branschen. Jag började arbeta med datorer och trivdes väldigt bra med det. Säkerhet blev också en del av det arbete jag gjorde och jag reste runt halva världen för att bygga säkra nätverk.
Samtidigt levde drömmen om att bli författare. Men trots alla manus jag skickade in till bokförlagen blev inga antagna. Jag tänkte ibland att jag inte skrev tillräckligt bra, men jag gav inte upp.
Efter ett tag började refuseringarna förändras. Det var i början av tvåtusentalet, då jag också hade träffat min skrivmentor Diane Karlstrom. Refuseringarna blev lite mer personliga, ibland med tips på vad jag borde förändra. Det sporrade mig, men ännu mer peppad blev jag av Diane.
Hon i sin tur hade haft förmånen att ha Roderick Thorp som mentor. Han är inte så känd i Sverige, men en av filmerna som baseras på hans böcker är rätt känd. Rod Thorp skrev boken som så småningom blev till filmen Die Hard.
Diane själv skrev mängder av böcker och var generös med goda råd. Men mest känd var hon som ”Fantomens mamma”, ett smeknamn hon fått efter sin tid som den ende kvinnliga manusförfattaren till Fantomenäventyr.
Det var genom Diane även jag kom att skriva seriemanus. Bokskrivandet lade jag lite på is, även om det gick på tomgång även då. Jag skrev seriemanus för Bamse och 91:an, och långt senare även för Fantomen – tillsammans med Diane.
Så äntligen kom genombrottet med de första böckerna, som jag också skrev tillsammans med Diane. Den första trilogin om John Romeo kom ut och blev så småningom även ljudböcker. Sedan tog min egen författarkarriär fart och till dagens datum har det blivit fjorton böcker, varav två väntar på att publiceras. Nr 15 är klar och ligger i väntan hos förlaget, men resan har inte tagit slut för det.
Nu skriver jag mer än någonsin och håller på med både manus till bok 16 och 17. Allt började med drömmar och fantasier i de djupa skogarna, där faktiskt ett par av mina böcker utspelas…
